Jag trodde jag aldrig skulle vara den som föll, men se på mig nu? Det har gått ett år snart, jag trodde verkligen att jag hade släppt dig.. Vi pratar varje dag, om allt mellan himmel och jord. Jag vet att jag kan lita på dig, jag vet att det jag trodde hände inte är sant. Och du vet hur mycket jag ångrar det jag sagt till dig.. För mig är du den enda, för dig är jag en på miljonen. Idag .. mitt hjärta slog som fan, jag var rädd att du skulle höra. Du ser mig som den jag är , den jag alltid varit för dig. Det kändes så sjukt, vet inte vad det är för känsla. Varje gång vi ses efter den där gången.. allting förändras. Men det du berättade för någon sekund sen, allt du sa. Var det för att du visste vad jag hoppades att du skulle skriva? Jag vet inte varför , men allt blev så annorlunda. Allt blev så.. rätt?

Gumman jag saknar dig med. Kommer du ihåg allting vi bestämde? Men ingenting av det har hänt. Varför hände det här? Du har varit den jag alltid pratat med i alla år men nu helt plötsligt så känns det inte på det sättet längre.. Fan även om vi ses typ varje dag så saknar jag dig sjukt mycket? Kommer du ihåg bloggen, superheta.blogg.se.. haha syster jag saknar dig mer för varje dag som går, det var ju vi mot alla. Våra tjockisdagar, sovdagar, chokladpuddingdagar, tränadagar och vettefan.. du var som min bästavän, miss u :/